Sitter just nu och pratar med min lillasyster på facebook och vi började prata om farfar...

Fan det känns nästan som han blev en ängel igår alltså fast det är snart 2 HELA år sen han lämnade oss :'(

Blir såå himla ledsen när jag tänker på honom och hur mkt han betydde för mig :'(
Samtidigt är det så svårt att visa att jag är ledsen, för vissa verkar inte förstå varför jag är ledsen när det gått så lång tid... Men sorgen finns ALLTID i mitt hjärta <3
Sitter och försöker hålla gråten inom mig, enbart för att inte gråta framför T och han ska börja undra varför o massa sånt :'(

Finns bara EN som förstår mig och som jag kan gråta inför när det handlar om det här, men hon är inte här nu <3

Nää nu ska jag kolla på Johan Falk med T <3

Kommer ett roligare inlägg inom kort :)